Jämställdhetsarbete med barn, en laddad fråga i lettiskt nyhetsprogram

Frihetsmonument i Riga

Det lettiska nyhetsprogram som gjordes delvis från vår förskola var mycket motsägelsefull men fick mig att vidga mina tankar.

Med hjälp med översättning av en historiker från Stockholms Universitet fick jag också reda på hur jämställdhetsdiskussionerna ser ut  just nu i Lettland.

 Hur vi i Sverige förstår normkritiskt arbete på förskolan och vad vi vill det ska leda till i samhället är annorlunda i Sverige mot i ett land som Lettland. De var tidiga med kvinnors rösträtt (1905). Men deras historia ändrades då de efter det levde som Sovjet där total likvärdighet med ett neutraliserat kön genomfördes politiskt. Det upplevdes som påtvingat av många. På 90-talet kom en backlash som innehöll en stark längtan hos kvinnor att få uttrycka femininitet och möjligheten att få bli hemmafru. (Jämför den historielösa backlash just nu här i Sverige om "huskvinnan")

Den nya generationen letter ser med nyfikenhet och öppenhet mot väst och en polarisering mellan traditionell syn på könens roller och  ett nytt tänkande om jämställdhet är påtagligt. Det blev väldigt synligt i programmet.

En skolpsykolog och kristdemokrat från Uppsala fick mycket tid att uttala sig mot jämställdhetsarbete och faran av att låta barn gå på förskolan innan de blir tre år. Knappast representativ för hur svenska folket och skolan ställer sig till jämställdhet och förskolan.

Vår förskola beskrevs som att jämställdhetsarbetet inte grundar sig på tvång även då vi är styrda politiskt att arbeta normkritiskt. Istället sades att förskolor skapar egna metoder att driva ett arbete utifrån en vilja att skapa samma möjligheter för alla barn, genom att ifrågasätta och motverka normativa könsstereotyper.

I intervjuer med föräldrar på stan återkom: -Vi är inte extrema, men vi vi vill inte påtvinga vårt barn en stereotyp könsidentitet. 

Så jämställdhet i Lettland måste förstås och återtas på ett annat sätt än Sovjettidens utraderande av kön, där en patriarkal maktstruktur ändå rådde, för att ses som något positivt och framåtskapande.

Det blev klart för mig hur makt och motstånd skapar olika konsekvenser och hur snåriga vägar till jämställdhet är. Samtidigt som jag önskar att fler arbetade för jämställdhet i förskolan så bli det ännu tydligare för mig att det aldrig kan skapas genom lydnad.

Men ett verkligt normkritiskt tänkande kan egentligen aldrig skapa lydnad, bara tänkande människor.