Normkritik, matriser och motstånd

Fill in boxes

Nu vidgar jag begreppet normkritik från diskrimineringsgrunderna till normer i pedagogiken.

Jag arbetar som ateljerista. Vi i våra förskolor har försökt förstå och använda oss av pedagogisk dokumentation för att skapa kvalité och att kunna arbeta med barnens processer som tar vägar vi först inte kunde ana. Det är så roligt! Gång på gång inser vi hur barnen anammar nya tankergångar som finns i samhället och gör kopplingar mer avancerat än vad vi vuxna kunde ana. För att få syn på det krävs att vi pedagoger inte har förutfattade meningar om vad som ska läras och vad det barnen gör betyder.

I Stockholms stad har nu Skolportalen införts. I den en matris i på vilket sätt vi ska arbeta med pedagogisk dokumentation som inte tillåter föränderliga vägar. Alla pressas in i formen av färdiga frågor som ska besvaras. En förskollärare jag känner sa till mig: Vi på förskolan fyller i så att ledningen blir nöjd. Så gör vi på ett annat sätt i verkligheten.

I Skarpnäck har jag varit med och förändrar denna matris, men i utbildningen av den fick jag stort motstånd från andra deltagare i staden.De tyckte jag skulle lita på de som gjort dem. (Vilket är förskollärare och pedagogiska ledare från en pilotgrupp). En blev också aggressiv och sa att jag måste följa det bestämda.

Jag ser hur den förskolepedagogik som hade börjat utformas utifrån Reggio Emilias kunskap om pedagogiskt komplexitet och ur normkritiskt arbete om människans komplexitet nu är på tillbakagång. Mätandet av resultat och kvalité omfattar förskolan mer och mer.

Läs Jonna Bornemarks bok om det mätbara samhället. Vi behöver göra motstånd mot mätandet som grund för det innehåll vi skapar. Jämställdhet och en hållbar framtid behöver inte människor som lyder utan människor som tänker.