I Stockholms stad pågår nu tills 2020 ett Stockholm fri från kvinnors väl och hedersvåld. I en artikel om gängbildningar och hur det hanteras när 15-åringar ska bestraffas för gängvåld skrivs att vi måste börja titta på vad som händer redan i förskolan.
I en workshop i vår enhet började vi att diskutera just det, vad händer i förskolan. Mansrollen är i skakning och pojkar blir i den ofta förlorare. Förlorare i skolan, hög självmordsstatistik och främst av allt, män är överrepresenterade i alls sorts våld i samhället.
Vi pratade om förebyggande mot våld. Hur vi behöver arbeta med alla barns tillgång och medvetenhet om känslor. Vi behöver använda strategier för att barn ska lära sig att hantera konflikter.
Men när vi kommer till hur makt och fysisk våld uttrycker sig i förskolan blir det svårare. Är vi blinda för en acceptens där det är normalt att pojkar använder fysiskt övertag. Stigmatiserar vi pojkar som "bråkiga"? Vad gör vi när vi upplever att skillnaderna finns mellan könen och det liksom rinner mellan fingrarna trots att vi försöker förändra normen.
Någonstans börjar det. Vad är det vi inte ser och inte reagerar på i förskolan? Vad kan vi göra mer för att upptäcka de normer vi lever i och som stärker normen av vad man som pojke (eller flicka) behöver leva upp till för att känna sig accepterad och ha ett värde i gruppen?