Vad gör ni alla pedagoger som arbetar normkritiskt?
Vi alla förskolor i Sverige ska enligt våra styrdokument dokumentera processer om hur vi arbetar för att motverka och förebygga att barn på grund av någon av diskrimineringsgrunderna begränsas, förminskas eller ställs utanför. Vi ska arbeta mot att någon kränks eller tillåts att kränka.
I fråga om genus kan "förebygga" förstås på olika sätt. Ett genom att förskolan skapar checklistor som gås igenom. Dessa listor består i huvudsak består av presentation av olikheter och att normen vidgas.
Frågor som ofta ställs för att skapa en reflektion och förändring är: Vilket material har vi? Vilka böcker läser vi? Vilka familjer och barn representeras?Vilka barn blir synliga i den pedagogiska dokumentationen?
Dessa frågor om vilka normer som representeras är viktiga men det är endast en del av ett normkritiskt arbete. En fara är att normkritiskt arbete stannar vid en checklista. Vi följer listan och så nöjer vi oss med det. Check!
Vill vi verkligen kritiskt granska oss själva och vårt, pedagogernas beteende men samtidigt inte blunda för hur barn agerar när de skapar makt i gruppen? Får varje barn verkligen möjlighet att känna makt över sin situation att hen kan bli sitt fulla potential samtidigt som hen utvecklar sin empatiska förmåga och kommunikation till andra?
Då blir normkritiskt arbete att ge sig in i ett problematiskt fält.
Där finns inga checklistor eller duktighetsklappar på sin egen axel. Istället handlar det om vad vi ger barnen på förskolan för möjligheter deras första fem år, men också om vilket samhälle vi vill ha.
Då måste vi möta det svåra och det vi inte riktigt vet hur vi ska hantera.
Jag önskar en diskussion med andra som liksom jag befinner sig i detta problematiska fält. Vad händer i era förskolor och hur möter ni det?
Här på hemsidan finns ett forum där alla är välkomna att skriva och ta del av. Det måste finnas mängder av er som prövar, tänker och gör om tillsammans med kollegor och barn.
Hur tänker ni? Vad har ni för dilemmor?